ellensskolblogg

Romanen är enligt mig skriven på ett sånt sätt att det är svårt att hänga med i berättelsen. Författaren förklarar ibland väldigt otydligt vad som händer, vilket lämnar en undrande om man har missat en del när man läser.  Storyn är ur ett barns perspektiv så det gör det lättsamt, även fast det verkar vara ett allvarligt budskap. Historien blir humoristiskt helt enkelt. Vilket gör den roligare att läsa, och får iallafall mig att fortsätta läsa den. 

 

Hittills skulle jag nog säga att jag inte tycker att någonting intressant har hänt. Det som har varit mest "spännande" är Niila, huvudpersonens underliga vän som knappt pratar men tydligen har lärt sig ett helt nytt språk bara genom att lyssna på ett radio program. Det återstår att se varför han är som han är, och vad som är historien bakom honom.

 

Centrum och periferi är två begrepp som jag kopplar till boken genom den tydliga skillnaden mellan befolkningen i byn och den mörkhyade mannen från Kongo. Byborna sätter sig själva i centrum när de får höra att en mörkhyad man befinner sig i byn. De verkar enbart komma till kyrkan för att beskåda manne från Kongo. När den mörkhyade anläder till kyrkan beskådar de honom av beundran och tycker att han är väldigt exotisk, på så sätt hamna mannen från Kongo i periferi. 

 

Det är en av säkert många kopplingar som finns inom begreppen centrum och periferi. Det ska nu bli intressant att se vad som har gjort boken så omtalad!