Doktor Glas - första intrycken
Huvudkaraktären doktor Glas har en intressant personlighet som man lär känna på djupet, då boken är skriven som en dagbok. Upplägget gör att boken innehåller väldigt mycket tankar, vilket gör att den blir mer personlig och realistisk. På så sätt får man som läsare ta del av hans inre och kan därför bli mer insatt i hans handlingar. Dock framgår det sällan vad de andra rollerna tycker och känner just eftersom boken är skriven ur Glas perspektiv och syn på livet. Det är lätt att följa med i handlingen eftersom den är skriven på ett sammanhängande sätt, trots att den är i dagboksform. Däremot är boken en aning filosofiskt skriven, vilket gjorde det jobbigt i vissa stunder att läsa. Det krävs att ha tålamodet till hands för att förstå innebörden av vissa meningar.
Doktor Glas anser sig vara mer intelligent än de flesta, men trots detta ogillar han sig själv väldigt mycket. Han anser sitt liv vara meningslöst, han nämner flera gånger
”Liv, jag förstår dig inte.” (s.175)
Glas har en negativ, uppgiven syn på det mesta. Kort sagt är han deprimerad. På sida 35 till 37 när han sitter på ett café framgår det hur olycklig och osäker Doktor Glas är. Han jämför sig själv med en annan vacker och framgångsrik man och avundas honom.
”Men när jag ser en man sådan som han därborta, känner jag en bitter avund längst inne. Det problem, som förgiftade min ungdom och som tynger mig ännu långt in i mannaåren, har för honom löst sig av sig själv.” (s. 36).
Trots de tunga styckena om Doktor Glas ensamma tillvaro och nedstämdhet inflikar Hjalmar Söderberg scener som lyser upp boken. Sida 26 till 32 är ett exempel på detta då Glas berättar om hans ungdoms sommarnatt, han kallar minnet ”Midsommarnatt”. Detta minne påstår Glas vara hans livs enda, förmodligen lyckliga minne;
”Midsommarnatt, underliga bleka natt, alltid väcker du upp det minnet igen, det minnet som egentligen är mitt livs enda, det enda som står när allting annat sjunker undan och blir stoft och ingenting.” (s. 28)
Scener som denna ger läsaren en mer lättsam syn på berättelsen, då de som sagt lyser upp de ibland tunga styckena.
